callin' in sick!
hej vänner! ledsen för dålig uppdaterning.
men jag har spenderat mina två senatste dagar på sjukhuset.
har fått en massa läskiga mediciner utskrivna, som jag inte mår bra utav.. alls.
och jag är inte klar än, på långa vägar. har två nya tider på sjukhuset då dom ska göra en massa otrevliga grejer med mig.. kommer förmodligen att bli opererad, få ännu fler äckliga mediciner, och hamna i en ond cirkel som kommer att vara tuff att bryta sig ur ifrån.
kan inte ens förklara hur dåligt jag mår. vilken smärta jag har och tvingast stå ut med dagligen.
har tappat räkningen på hur många gånger smärtan har fått mig att börja gråta dom senaste dagarna, och då gör det fanimej ont. gråter inte så lätt! såvida det inte är en sorglig film, då gråter jag som ett barn.
men vad kan jag göra?`
jag får lik väl sitta där med min smärta och bita ihop bäst jag kan.
men nu har jag kommit till en gräns där jag känner att jag inte orkar mer.
jag orkar inte ha så förbannat ont i hela min kropp varje dag.
jag orkar inte vakna upp utan att kunna röra mig och mina fingrar och andra leder låser sig så fort jag försöker röra på mig.
jag orkar inte att inte kunna klä på mig själv.. utan en massa smärta och tårar.
jag orkar inte äta 5 olika sorters medicin som inte hjälper ett skit utan bara får mig att må dåligt.
så.. vad kan jag säga?
mitt nyår var inte direkt det jag hade hoppats på.
spenderade nästan hela dagen på sjukhuset och blev misshandlad av en massa nålar och händer.
satt själv hemma i soffan och led hela kvällen..
helt ensam. med ingenting annat än 6 filmer och värktabletter.
hoppades att min bästa vän skulle höra av sig, som jag egentligen skulle fira nyår med idag.
men trots 3 sms och 2 upprigningar så fick jag inget svar tillbaka.
men tack till min söta Axel som ringde och sa dom mest söta orden.
det fick mig verkligen att klättra uppåt humörsmässigt.
du är en riktig skatt. och har alltid varit den mest otroliga människa.
tack för att du är just du.
och tack till min söta Rickard för alla fina pepp-sms och alla fina ord.
vi har funnits i varandras liv i väldans många år nu.
innan vi ens började ettan.. i förskolan lärde vi känna varandra.
och jag vet att vi kommer att vara en stor del i varandras liv i väldigt många fler år.
du är en utav dom få människor som faktiskt passar in under katagorin "godhjärtad".
och jag kommer alltid att älska dig och din fantastiska förmåga att göra mig så glad.
men jag har spenderat mina två senatste dagar på sjukhuset.
har fått en massa läskiga mediciner utskrivna, som jag inte mår bra utav.. alls.
och jag är inte klar än, på långa vägar. har två nya tider på sjukhuset då dom ska göra en massa otrevliga grejer med mig.. kommer förmodligen att bli opererad, få ännu fler äckliga mediciner, och hamna i en ond cirkel som kommer att vara tuff att bryta sig ur ifrån.
kan inte ens förklara hur dåligt jag mår. vilken smärta jag har och tvingast stå ut med dagligen.
har tappat räkningen på hur många gånger smärtan har fått mig att börja gråta dom senaste dagarna, och då gör det fanimej ont. gråter inte så lätt! såvida det inte är en sorglig film, då gråter jag som ett barn.
men vad kan jag göra?`
jag får lik väl sitta där med min smärta och bita ihop bäst jag kan.
men nu har jag kommit till en gräns där jag känner att jag inte orkar mer.
jag orkar inte ha så förbannat ont i hela min kropp varje dag.
jag orkar inte vakna upp utan att kunna röra mig och mina fingrar och andra leder låser sig så fort jag försöker röra på mig.
jag orkar inte att inte kunna klä på mig själv.. utan en massa smärta och tårar.
jag orkar inte äta 5 olika sorters medicin som inte hjälper ett skit utan bara får mig att må dåligt.
så.. vad kan jag säga?
mitt nyår var inte direkt det jag hade hoppats på.
spenderade nästan hela dagen på sjukhuset och blev misshandlad av en massa nålar och händer.
satt själv hemma i soffan och led hela kvällen..
helt ensam. med ingenting annat än 6 filmer och värktabletter.
hoppades att min bästa vän skulle höra av sig, som jag egentligen skulle fira nyår med idag.
men trots 3 sms och 2 upprigningar så fick jag inget svar tillbaka.
men tack till min söta Axel som ringde och sa dom mest söta orden.
det fick mig verkligen att klättra uppåt humörsmässigt.
du är en riktig skatt. och har alltid varit den mest otroliga människa.
tack för att du är just du.
och tack till min söta Rickard för alla fina pepp-sms och alla fina ord.
vi har funnits i varandras liv i väldans många år nu.
innan vi ens började ettan.. i förskolan lärde vi känna varandra.
och jag vet att vi kommer att vara en stor del i varandras liv i väldigt många fler år.
du är en utav dom få människor som faktiskt passar in under katagorin "godhjärtad".
och jag kommer alltid att älska dig och din fantastiska förmåga att göra mig så glad.
Kommentarer
Trackback
